Det Upp-och-nervända klassrummet eller Det omvända klassrummet, översätts det ibland med.
Daniel Barker är gymnasielärare och har jobbat mycket med detta. Som gymnasielärare har man kanske ofta många och långa genomgångar och kan ibland upplevas jobbigt för eleverna.
Min tanke är: Vad kan vi lära oss av detta? Hur kan vi använda denna modell i de lägre åldrarna?
Som läxa har jag svårt att se detta för 7-10 åringarna, det kan användas för att individualisera ytterligare på lektionerna.
Som lärare i ett klassrum med 20-30 elever är det ofta svårt att räcka till för alla.
Någon kan redan det vi ska jobba med, några behöver en genomgång, några behöver fler genomgångar av samma instruktion. Kanske är det här vi kan utveckla The flipped classroom för yngre elever.
Här har vi också stora möjligheter att ge eleverna och föräldrarna gemensam information.
Att lägga upp instruktioner, genomgångar och annat vi behandlat under dagen på klassbloggen är en möjlighet. Eleverna kan spela in egna instruktioner i t.ex. matematik, förklara en uppgift på mer än ett sätt. Visa för varandra, lägg upp på klassbloggen och få föräldrar mer delaktiga i skolarbetet.
Utveckling sker och här finns möjligheter.
Daniel Barker hade en föreläsning om detta. Lyssna och fundera:
På
Skolverkets hemsida finns mer att läsa om Daniel Barker och Det upp-och-nervända klassrummet.
Gymnasieläraren Daniel Barker tyckte att han använde för mycket lektionstid till genomgångar och för lite tid till elevernas arbete. Han fann en lösning genom att kort sagt vända upp och ner på undervisningen, en metod som kallas "the flipped classroom". Här berättar han om sitt arbete med det upp-och-ner-vända klassrummet.
Läraren tar stor plats i klassrummet
