Vad är The flipped Classroom?

Det Upp-och-nervända klassrummet eller Det omvända klassrummet, översätts det ibland med.
Daniel Barker är gymnasielärare och har jobbat mycket med detta. Som gymnasielärare har man kanske ofta många och långa genomgångar och kan ibland upplevas jobbigt för eleverna.
Min tanke är: Vad kan vi lära oss av detta? Hur kan vi använda denna modell i de lägre åldrarna?
Som läxa har jag svårt att se detta för 7-10 åringarna, det kan användas för att individualisera ytterligare på lektionerna.
Som lärare i ett klassrum med 20-30 elever är det ofta svårt att räcka till för alla.
Någon kan redan det vi ska jobba med, några behöver en genomgång, några behöver fler genomgångar av samma instruktion. Kanske är det här vi kan utveckla The flipped classroom för yngre elever.
Här har vi också stora möjligheter att ge eleverna och föräldrarna gemensam information.
Att lägga upp instruktioner, genomgångar och annat vi behandlat under dagen på klassbloggen är en möjlighet. Eleverna kan spela in egna instruktioner i t.ex. matematik, förklara en uppgift på mer än ett sätt. Visa för varandra, lägg upp på klassbloggen och få föräldrar mer delaktiga i skolarbetet.
Utveckling sker och här finns möjligheter.
Daniel Barker hade en föreläsning om detta. Lyssna och fundera:


På Skolverkets hemsida finns mer att läsa om Daniel Barker och Det upp-och-nervända klassrummet.
Gymnasieläraren Daniel Barker tyckte att han använde för mycket lektionstid till genomgångar och för lite tid till elevernas arbete. Han fann en lösning genom att kort sagt vända upp och ner på undervisningen, en metod som kallas "the flipped classroom". Här berättar han om sitt arbete med det upp-och-ner-vända klassrummet.

Läraren tar stor plats i klassrummet

Daniel Barker är gymnasielärare i matematik och fysik sedan 11 år tillbaka. Han jobbar sedan hösten 2011 på Norra Reals gymnasium i centrala Stockholm. Under lång tid kämpade Daniel Barker med insikten att han spenderade den största delen av lektionstiden till lärargenomgångar, och eleverna fick sedan jobba med uppgifterna hemma. Han hade ägnat ganska mycket av sin tid att bli en så bra föreläsare som möjligt så att eleverna skulle förstå bättre. Han blev medveten om att eleverna alltid verkar hänga med på genomgångarna, men att de ändå körde fast när de kom hem och skulle arbeta med uppgifterna på egen hand. En del får visserligen god hjälp med läxorna av sina föräldrar, men långt ifrån alla. Daniel Barker såg att det fanns en stor orättvisa i detta. Han behövde hitta en lösning på denna situation.

– Inför proven upptäckte jag att eleverna inte hade hunnit jobba så mycket med innehållet. Det var snarare först efter provet som eleverna verkade ha förstått momentet. Det var inte särskilt effektivt, konstaterar Daniel Barker.

En annan faktor som påverkade Daniel Barker var insikten om att eleverna lär sig mest när de är aktiva, och han ville därför hitta en lektionsmodell där eleverna får möjlighet att vara så aktiva som möjligt.

– Jag är övertygad om att eleverna lär sig mest när de är aktiva, men det är också mycket viktigt att jag som lärare är med när de jobbar, säger Daniel Barker.

Inspiration från USA

Daniel Barker visste alltså att något måste göras, och när han via Twitter stötte på professor Eric Mazur från Harvard University började idéerna formas. Mazur hänvisade till studier som visade att lärarens lektionsgenomgångar – hur bra de än är – inte har så stor betydelse för studenternas lärande. När Daniel Barker senare upptäckte gymnasieläraren Aaron Sams från Colorado – en av förgrundsfigurerna inom "the flipped classroom-rörelsen" – så föll polletten ner.

– Det nya som Aaron Sams gjorde var att han lät eleverna titta på filmer med lektionsgenomgångarna i förväg istället för att eleverna fick jobba efter skoltid med att täcka upp det de hade missat under lektionerna. Plötsligt frigörs hela lektionen till att läraren kan vara med när eleverna är aktiva. Det var precis så jag ville jobba.

Daniel Barker hade sedan tidigare lagt upp lektionsmaterial på en webbplats, så strukturen fanns redan. Han började spela in korta lektionsgenomgångar och lägga upp dem på webben. Eleverna får i uppgift att se genomgångarna hemma. När lektionen börjar är de förberedda på ett helt annat sätt än tidigare.

– När vi kommer till lektionen så har eleverna redan gjort det grundläggande, och alla elever befinner sig på samma nivå när lektionen starar. Vi kan alltså ganska snabbt kasta oss in i arbetet med uppgifter och når på så sätt mycket längre i undervisningen, berättar Daniel Barker.

Illustration: Daniel Barker

Att filma lektionsgenomgångar är inte svårt

För en ovan kan det låta komplicerat att filma lektionsgenomgångar. Hur gör man rent konkret? Daniel Barker menar att det är viktigt att göra det så enkelt för sig som möjligt. Man behöver ingen avancerad utrustning – det räcker med en vanlig mobiltelefon med inbyggd videokamera.

– Jag har provat olika sätt att filma men jag tycker bäst om att filma med mobilen, säger Daniel Barker. Jag har mobilkameran på ett stativ och riktar den ner på skrivbordet där jag har ett vitt papper. Jag filmar pappret medan jag skriver och pratar.

Pappret fungerar som en whiteboard och läraren kan peka för att fästa elevernas uppmärksamhet på en viss del av pappret. Genom att bara filma pappret så fokuseras det som är viktigt. Man slipper också synas i bild själv, vilket gör att man kan känna sig lite mer avslappnad. Att välja ut vad som ska filmas är inte heller speciellt svårt, menar Daniel Barker.

– Jag filmar i stort sett alla genomgångar under kursen, den grundläggande teorin, till exempel hur man löser en andragradsekvation och lite om bakgrunden till varför man gör så. Därefter filmar jag också ett enkelt praktiskt exempel så att eleverna får se hur det går till i praktiken, berättar Daniel Barker.

Begränsning av interaktionen ger effektivare undervisning

Man kan undra om inte eleverna missar en viktig komponent när de endast får ta del av genomgångarna via en skärm och inte har möjlighet att interagera med läraren, ställa frågor, ge respons och så vidare – det man brukar förknippa med lärarledd undervisning. Daniel Barker håller med om att något går förlorat när man inte har genomgångar inför en hel klass. Men han menar att det inte har så stor betydelse som man kanske tror.

– Jag har tagit tid på min egen undervisning, berättar Daniel Barker. Samma innehåll som tar 14 minuter att gå igenom via filmen tar 55 minuter i klassrummet. Skillnaden är att jag lägger ut texten och gör många fler utvikningar när jag undervisar i klassen. Jag skriver mer på tavlan och ger innehållet mer karaktär.

Men det visade sig att det ändå var exakt samma innehåll som tar 14 minuter på film. På filmen blir det mer avskalat och därmed mer relevant för ämnet.

– Det är klart att det är roligt när man kan färga undervisningen och halka in på sidospår, men många elever kämpar med att tolka relevansen i avvikningarna, säger Daniel Barker.

Men behöver inte eleverna ställa frågor under genomgången för att förstå innehållet bättre? Daniel Barker är inte så säker på det.

– Visst får jag frågor under vanliga lektionsgenomgångar, men det är inte så många frågor. Och det är oftast samma elever som frågar, trots att just de eleverna sällan behöver någon extra förklaring, påpekar Daniel Barker.

Mer tid för varje elev

Vilka effekter har då arbetet med det upp-och-ner-vända klassrummet gett? Daniel Barker avhåller sig från alltför tvärsäkra uttalanden när det gäller resultaten.

– Jag vill vara ganska försiktig med att säga något om resultaten. Jag har inte hållit på med detta så länge, och det är för tidigt att säga rent statistiskt att det har blivit bättre resultat.

Trots detta är det ändå uppenbart att det har skett en stor förändring och utveckling.

– Den stora skillnaden är att jag ser eleverna mycket mer nu. Eleverna hinner arbeta under lektionerna och jag hinner gå runt till varje elev under varje lektion. Jag har koll på varje elev, jag ser vad de kan och vad de behöver jobba mer med. Jag har dessutom fått en mycket bättre relation med eleverna, berättar Daniel Barker.

Genom intervjuer som en lärarstudent gjorde med eleverna fick Daniel Barker klart för sig ett resultat som han inte hade förutsett.  Eleverna påstod nämligen att de ägnar mindre tid åt matematik nu jämfört med tidigare.

– Eleverna förklarade att det berodde på att de inte slösar bort så mycket tid på lektionerna längre. Men i själva verket är det nog jag som inte slösar med tiden längre, tror Daniel Barker.

Daniel Barker menar att man kan använda den frigjorda tiden till olika saker, och han prövar sig fram.

– Hur all lektionstid som faktiskt frigörs ska användas för att bli så effektiv som möjligt vet jag inte riktigt idag. En sak jag kommer att fördjupa mig i är att använda digitala responsenheter i både fysik och matematik. Jag har jobbat med det i ett år nu och har sett hur det kan skapa väldigt intressanta diskussioner i klassrummet, berättar Daniel Barker.

Orkar lärare producera filmer till varje moment?

Det är inte svårt att bli inspirerad när Daniel Barker så entusiastiskt berättar om sina filmer. Samtidigt kan man undra hur en lärare ska orka i längden. Är det realistiskt att lärare regelbundet producerar egna filmer till sin undervisning? Daniel Barker medger att det är en tidskrävande metod han har valt.

– Själva filmproduktionen tar väldigt mycket tid och jag tror inte att man orkar jobba på det här sättet i längden. Man kan vinna mycket på att flera lärare samarbetar. Dessutom finns det redan idag enormt mycket inspelningar tillgängliga via nätet som man kan använda.

Samtidigt ser Daniel Barker detta som en övergående fas.

– Mitt mål är att jag ska ta mig förbi produktionen av filmerna. När jag har en färdig filmbank kan jag koncentrera mig fullt ut på lektionerna, avslutar Daniel Barker.
 

Text och foto: Ulf Jämterud
Illustration: Daniel Barker